lördag 5 november 2011

Familjen Ström Moser

Plötsligt var vi en familj, vi var inte längre bara han och jag, Fredrik och Kristin, vi var inte längre två, vi blev tre...

Många gånger innan jag blev mamma har jag funderat över hur det skulle bli den dagen då man blev tre istället för två. Jag har funderat över hur det skulle vara att kalla sig familj, att bo som en familj och att göra saker som en familj. Inte minst har jag funderat på hur det skulle vara att parkera på familjeparkeringen utanför Ica eller att få ta del av familypriserna på Ikea. Ofta har jag försökt sätta mig in i denna värld, en värld som jag nu i efterhand har förstått att det inte riktigt gick att sätta sig in i från att man väl var i den. De känslor som föräldraskapet fört med sig är så mycket mäktigare än vad jag hade kunnat föreställa mig och att vara en familj är det mest fantastiska i livet. Den tid som jag varje dag spenderar ihop med min lilla familj är lycka riktig familjelycka. Det sades att man direkt när man fått sin lilla bebis skulle infinna sig i en form av bubbla, en känslosam bubbla av lycka, den beskrevs lite som en smekmånad. Det sades även att denna smekmånad efter ett par veckor skulle ta slut och att man då skulle infinna sig i ett nytt stadie. Ända sedan dagen då vi blev en riktigt familj så har familjen Ström Moser levt i denna bubbla, denna såkallade smekmånadsbubbla och fortfarande efter 15 veckor så ser jag inte förnimmelsen av något slut. Denna lyckobubbla blir bara större och större för varje dag som går och som det känns så kommer den aldrig att ta slut.

Jag tror dock att vi har haft turen på vår sida att få ett barn som är lugnt. Vi hade nog ställt in oss på att det skulle kunna vara jobbigare än vad det är det här med föräldraskap. Förvarningar om att man skulle få vara vaken hela nätterna, inte sova en blund, inte kunna äta tillsammans, inte hinna med att ta en dusch och att inte kunna göra det ena med det andra var något som man fått höra skulle bli en del av vardagen. Visst är det säkert många som har det såhär den första tiden och jag förstår att det måste vara både krävande och jobbigt. Alla behöver vi vår sömn för att må bra, vi är inte mer än människor. Peppar peppar säger jag bara men vi har haft en himla tur med vår lille kille. Ingen kolik, inga superjobbiga skrik. Givetvis så skriker Milo han med men oavsett vad det är han skriker för så blir han tyst när man lägger honom på mage över armen. Oftast är Milo en nöjd och glad kille och han finner sig ofta lugn hos de personer som ler och pratar med honom. Man lär känna sitt barn ganska så snabbt och hittar knep och knåp för att göra det bästa i alla situationer. Man lär sig tyda de olika skriken och finner lösningar som hjälper.

Att parkera på familjeparkeringen utanför Ica eller att ta del av Ikeas familypriser är saker vi fortfarande inte gett oss in på. Det är inget jag springer och funderar på längre heller, haha. Att vara en familj medför så mycket härligheter och att det skulle vara så underbart att vara tre istället för två hade jag inte kunnat föreställa mig. Vi skapade familjen Ström Moser och det är med ett leende på läpparna som jag varje morgon stiger upp. Det är med ett pirr i hela kroppen och en varm känsla i magen som jag varje dag lever tillsammans med min underbara lilla familj och än så länge är den där " smekmånden" inte över...





/ K

Inga kommentarer: