onsdag 9 november 2011

Fredrik skriver om att vara Milos pappa!



Dagen började med att lasta in surfingprylarna och bege sig till Klagshamn för en härlig och fartfylld dag ute på havet. Denna dagen fick däremot ett litet oväntat slut, nämligen på BB.

Vid kl 16 fick jag avbryta surfingen och köra hem eftersom Kristin kände av lite värkar och ville åka in och kolla upp de, det var även sista gången som vi två var hemma i lägenheten tillsammans, morgonen därpå kom vår lille Milo till världen, en aning tidigare än beräknat men vad gjorde det?! Allt gick ju så bra och tillslut satt vi där med vårt lilla liv i famnen. Jag höll vår son i mina armar och de känslor som man fylldes av i det ögonblick går inte att beskriva. Det var magiskt.

Att bli pappa var en fantastiskt upplevelse, det gick verkligen inte att föreställa sig hur det skulle bli eller hur man skulle känna när det väl var dags men nu i efterhand så är det bara positiva känslor som faderskapet burit med sig. Man blir som en ny människa och man har fått ett livslångt uppdrag att utföra.

Att vardagen ser lite annorlunda ut jämfört med vad den gjort tidigare i livet är inte så konstigt. Jag trodde faktiskt att den skulle vara mer annorlunda än vad den är. Visst har vi ett litet barn att ta hand om men vem säger att man inte kan hitta på saker och leva som vi gjort innan för det? Nej, vi hittar på massor med roliga saker, skillnaden är bara att vi nu är tre istället för två, vi är en familj. Jag är pappa!

Det är verkligen helt fantastiskt att vara pappa, speciellt till en så härlig liten kille som vår Milo och som vi kommer ha så mycket roligt med resten av livet. Det är en pigg och glad liten knatte vi har fått och det blir mycket skratt och bus om dagarna. När man på eftermiddagarna är som tröttast och har slitit med jobb hela dagen så är det så härligt att veta att man snart ska få se sin fina familj igen. Tänk att man varje dag har något att se fram emot, att få vara med de två man älskar mest. Varje dag ser jag något nytt hos min son och det är otroligt att få uppleva och vara med om att en person utvecklas från noll, speciellt en person som är hälften av mig!






/ Pappa F

1 kommentar:

Christel & Hamed sa...

Helt underbart skrivit Fredrik sitter med glädjetårar....kram till er alla