lördag 19 november 2011

Tackkort och perspektivet på tid..

Tackkorten som vi beställde från Milos dop har kommit. Det slog mig just att det var en hel månad sedan han blev döpt. En hel månad? Ja, tiden har bara susat förbi i en hastighet jag inte ens skulle kunna uppfatta om jag haft alla mätinstrument i världen. Tiden är för tillfället det mest diffusa jag vet och varje dag tänker jag tillbaka på olika perioder under det gångna året. Varje dag tänker jag tillbaka på sommaren och på hösten, på de årstider som vår son har fått uppleva för första gången i sitt liv. Ibland när jag känner en viss doft så kan min tankebana föra mig tillbaka till en viss period som har varit. Jag kan känna igen mina känslor exakt som de var just i det ögonblick. Jag kan inte fatta att det var mer 4 månader sedan man satt höggravid och inte visste hur ens nya liv skulle se ut. Jag kan inte fatta att tiden bara löper på likt en elitsprinter i ett maratonlopp. Vi har redan hunnit med så himla mycket och det känns som att Milo har funnits hos oss så länge jag kan minnas. Samtidigt så känns det som att det var igår vi fick reda på att han fanns. Det är som sagt mycket märkligt det där med tidsperspektivet på saker och ting. Jag vet inte om det är något speciellt som händer med ens tidsperspektiv när man blir mamma eller vad?



Nu är Milo snart 4 månader, han har blivit döpt, han skall snart på sin första semester och han skall börja provsmaka annat än mjölk. Underbara ljuvliga pojke, vad skulle vi gjort utan dig? Du växer så det knakar och du blir bara härligare för varje dag som går. Du bjuder på så mycket skratt och varje morgon när du väcker oss med ditt glädjefyllda joller så påminner du oss om att ännu en spännande och rolig dag står för dörren. Underbara unge, du är vårt allt, du är det vackraste vi vet..



/ K

Inga kommentarer: