Åtta armar och superkrafter vore välbehövligt i detta skede. I fyra månader har vi haft en lugn och harmonisk kille som haft det tystaste lille kriet och somnat som en stock klockan 20 varje dag efter 10 minuters nattning. Jag vet, det har nästan varit för bra för att vara sant men vi har verkligen levt i en bubbla och livet har verkligen varit så ljuvligt som jag beskrivit det. Det har varit mycket tid över till att pyssla med både det ena och det andra här hemma och mammalivet har funkat bättre än vad jag någonsin föreställt mig. Men nu tror jag nog att smekmånaden håller på att ebba ut.. Milo väger inte 3 kg längre och mina armar är inte gjorda av stål. Jag bär och konkar hela dagarna och det tysta lilla skriet har numera bytt tonart ( falsett ). Sömnrutinerna har ändrats och är man 4 månader gammal och inte somnar innan 24.00 på natten så blir man trött och gnällig dagen därpå. Speciellt om man väljer att inte ta sovmorgon utan skall upp 07.00. Nu börjar det kännas.. man börjar bli riktigt trött i kroppen och skulle behövt ett par armar till i de flesta lägen...
Varje dag är ett rejält träningspass och som nybliven mamma lyssnar man på de flesta tips man får. Ni måste " ut i den friska luften " ett par gånger om dagen säger barnmorska 1, 2 och 3 vilket i sin tur tröttar ut mina ben ännu mer. Jag går nog minst en halv mil om dagen. Man går och handlar varje dag och ändå så vet man knappt vad man skall laga till middag när kvällen närmar sig. Man städar hela lägenheten varje dag och när kvällen närmar sig så ser det ungefär ut som det gjorde innan man började. Men det är väl såhär det är för de flesta som har barn. Det är väl bara att vår kaotiska lilla vardag har kommit något senare än vanligt. Aldrig har man varit mamma tidigare och det är en ny värld man lever i.
Man vet att man lever och har man inte varit sysselsatt tidigare så är man det iallafall nu! Fast oavsett hur trött man än är så räcker det att titta på den lille plutt man skapat så inser man hur glad man är att man har just det liv man har! Jag har varken armar som en bläckfisk eller krafter som stålmannen- jag är bara mamma Kristin - and this is life ;)!
/ K
1 kommentar:
Oh va jag känner igen det där, vi fick lieva i vår bubbla i åtta hela månader med första barnet. Sen gick det åt helskotta haha, fasen vilken chock. Tycker det är ganska taskigt att man ställt in sig på sömnlösa nätter och en massa massa skrik sen blir det inte så och så efter flera månader när man vant sig vid det "lätta" livet så börjar det.
Sv: Ja precis vill man så kan man
Skicka en kommentar