lördag 31 december 2011

Nyår genom tiderna och förberedelser inför kvällen..



I 7 år har jag och F skålat in det nya året tillsammans och nu när jag sitter och tänker igenom alla nyår som varit så blir jag lite nostalgisk. För mig är Happy New Year med ABBA en given låt som verkligen måste spelas under kvällens lopp och vad är en nyår utan glitter ch glamour? Lila och silver är två färger som alltid kommer betyda nyår för mig och egentligen vet jag inte varför. Jag tror att både jag och F ofta har varit klädda i dessa färger till nyår vilket gör att jag förknippar just denna dag med dessa färger.

Den allra först firade vi nere i Skanör 2004. Festerna som hölls på den tiden skiljer sig något från dagens men var tid har så klart sin charm.



Nyårsafton nummer två startade på 10000 meters höjd då jag och min familj flög hem från Gran Canaria. Vi landade kl 20.00 så vi hann fram och fira med våra vänner vilket var tur. Det var nämligen snökaos när vi flög och när jag och F skulle hem från festen så läckte mina skor in. Mina klackaskor gick inte att gå i så F gav mig sina svarta lackskor. Själv gick han i mina vita skor och det var en mycket gullig gest av honom att donera sina skor. Någon känsel i sina fötter hade han inte när vi kom hem men vad gör man inte för sin flickvän ;). Mer nyår i Skanör och då vi flyttade ihop på juldagen 2008 så valde vi att ha nyårsfesten hos oss. Det kan ha varit det roligaste nyåret hittills faktiskt. Vi var inte så många men trevligt hade vi. Ett annat år hade min kära storebror Micke ordnat en stor nyårsbankett nere på Twisted Torso och med ca 150 man, trerättersmiddag, tävlingar, en Dj:ande pojkvän och med hela familjen firades tolvslaget. Det var nog det flottaste partajet. Det en fin tillställning och en annan hade fått för sig att inte längre vara blond så det var med mörkt hår mn strosade runt.



Hmm, vad har vi mer? Långbord och nyårsfirandet hos bror och Ulrika. Förra årets firande hos Mats och Elin och där fick Milo också vara med. Dock var han endast 8 veckor gammal så i hemlighet skålade vi med bubbelvatten. Rom och cola utan rom skålade vi också med och bireosten på kexen var jag lite " allergisk " mot senast så det ser vi fram emot i år. ;).



Tänker man tillbaka på hur barndomen såg ut på nyårsafton så var det alltid lite nervöst. Jag var livrädd för raketerna och medan gästerna satt med föräldrarna och firade satt vi barn under ett täcke och gömde oss för raketerna. Jag personligen längtade bara tills morgondagen skulle komma. Nyårsdag innebar nämligen raketjakt och det var en av de roligaste dagarna på året. Som jag minns det var det alltid snö när man var liten och raketernas olika röda, blåa, gröna och svarta färger hade gjort avtryck i snön så när det fanns färgglad snö på morgonen var det jättekul. Sedan var det bara att samla. Vi fick 20 kronor per person av en dam på området när vi var klara med insamlingen, haha. Flugorna och de gröna små bollarna var roligast att plocka in men de där tårtotna vågade jag inte ta i. Det kanske fanns krut kvar i dem ;). Undra om det går till såhär idag? Att barn samlar upp skräp från raketer? Skall lille Milo en dag plocka upp smällda raketer? I år kommer Milo antagligen sova gott när det börjas smälla och eftersom gatan är utanför fönstret så står jag därifrån och firar tolvslaget! Att fira nyår som en familj är något nytt och det som är roligt med alla nya högtider är att skapa sig nya traditioner. Milo skall få på sig flugan, en svart väst och en liten tuppkam skall vattenkammas, en nyårsbebis sötare än socker! :)

11 gäster dyker upp vid 18- snåret och igårkväll var det full show med att duka, dekorera och fixa. Silvriga stjärnor och lila serpentiner fick bli grunden för dekorationerna och resten gör vi klart i eftermiddag. Det börjar ta sig så smått...





Heter man Milo, är fem månader gammal och vägrar somna innan 24.00 så är man ingen pigg gosse på nyårsmorgonen. Nej, här är det sömnigt och sovmorgonen är lång. Sötaste sömntutan i världen och jag bara älskar att sitta och titta på hans minspel när han sover... min fine lille gosse!




Ha en fin nyårsafton gott folk!

/ K & M

fredag 30 december 2011

Busiga bebisar & spontanhandlande mammor!

Två busiga små grabbar har idag träffats och spanat in varandra ordentligt. Gustaf och Milo, två killar som hittade varandras händer och var lugna och sansade under hela mötet! Efter att båda två på var sitt håll fört liv hela natten så var det skönt att få lite lugn i huset. I natt kan det ha varit en av de värsta nätterna sedan Milo kom till jorden. Från halv 2 till 4 var han vaken och ganska så otröstlig. Inte var det mat, inte var det ny blöja, inte var det närhet och inte var det trötthet.. tror jag. För vad vi än gjorde så ville han inte sluta gråta. Jag nuddade vid hans tand och då skrek han ännu mer. Tillslut somnade han i min famn efter en halvtimmes vankande fram och tillbaka i vardagsrummet och när jag i morse tog en titt i munnen på honom så såg jag att huden bredvid tanden var genomskinlig, precis som att där snart är en till tand på G. Kanske var det den som gjorde ont på lillen? Gustaf hade också hållit sina föräldrar vakna så när jag och Gustafs mamma Caisa satt och drack vårt kaffe var det rätt skönt med en lugn stund. Busungarna roade sig rätt bra själv i babygymmet och när de fick sitta bredvid varandra i soffan så såg de ut som bästa vänner! Söta små grabbar...





Milo som är äldre, större och starkare skulle ta tag i Gustaf hela tiden som inte riktigt visste vad det var frågan om. Med fundersam min kikade lille G på lille M och Milo bufflade på och skulle ha tag i alla hans klädesplagg! Babygymmet har inte varit fullt så roligt som jag trodde att Milo skulle tycka det skulle vara. Nu är det helt okej och en period var spökena som hänger ner roliga men det rör inte på sig ju! Det låter inte heller! Till nästa bebis vill jag ha ett gym som spelar musik och där leksakerna blinkar och snurrar. Ett sådant gym har Milos kompis Ellie och det var superroligt sist vi var där på besök! Däremot är det roligt att ligga i gymmet om någon vuxen står och grimatiserar ovanför en! ;)



Bebisarna tröttnade efter någon timmes bus så vi bestämde oss för att ta en promenad i det kyliga vintervädret. På med kläder på kidsen, på med kläder på mammorna och nedpackning i vagnar. Milos mössa som vi varit av med hittade jag i bilen i förmiddags och ibland undrar jag hur saker och ting förflyttar sig utan att man själv rört dem, märkligt det där ;). Vi landade inne på Lindex och när det är rea så går det inte att motstå vissa plagg. 49 kronor för en sportig liten blå-randig body var givet och vi var tvungna att köpa den båda två. Spontanhandlingen kunde ha slutat i en hel säck med grejer men vi fick lugna oss något.. så fina små plagg till så bra prsier..



Fredagskvällen närmar sig och då det skall lagas trerättermiddag imorgon så tror jag vi struntar i att stöka ner i köket. Pizzabeställning får det bli och senare tittar Annicka, Mathias, Tessie och lille Windy hit för lite film och mys. Nyårskläder och frisyrer skall även de plockas fram och dukningen inför morgondagen kommer jag nog också påbörja så smått!

Ha en trevlig kväll där ute och njut av årets sista fredag! ;)

/ K & M

Milstolpar och fortfarande är Guetta idolen..

Då har Milo passerat 5 månader och utvecklingen går framåt. Bara från den ena veckan till den andra märker vi här hemma att det händer mycket, både i den fysiska, intellektuella och den känslomässiga utvecklingen. Milo är en bebis som älskar musik. Att sjunga för honom, spela för honom eller att låta honom lyssna på olika ljud gör honom väldigt fascinerad och just nu är det hejtomtegubbar som är julfavoriten. En annan låt som han diggar med till är Guettas- Machine. Pappa fiskade fram den och spelar den på repeat ett par gånger om dagen och Milo tror att den kommer bli en riktigt hit framöver! Titanium har fått Milo på bra humör enda sedan han hörde den första gången och vi hoppas att Milos idols nya låt kan vara lika effektiv ;)



Att sutta på sina händer och att sträcka ut tungan långtlångtlångt är också något som är superroligt. Alla bebisar har olika temperament och Milo har fått lite från mamma och lite från pappa. Tålamodet har han från mig och det är inte särkilt bra. Händer saker och ting inte tillräckligt snabbt så blir man uttråkad. Vår lille gosse är för övrigt ganska lugn. Kaninen är en rolig filur som Milo noga följer med blicken vart han än hoppar. Lillen sträcker sig även för att ta tag i olika föremål och greppar tyngre grejer än tidigare. Lägger man Milo på mage och har en leksak lite framför honom så gör han kryprörelser och försöker sprattla sig fram. Det är väldigt roligt att se denna utveckling för bara för ett par veckor sedan var det annorlunda. Att sitta med stöd har plutten kunnat ett tag och nu kan man även släppa honom en stund. Han sitter då för sig själv utan att vikas dubbel likt en calzone eller falla pladask åt sidan. Hoppandet är även det något som har kommit nu de senaste veckorna. Att studsa så fort benen nuddar i något annat än luft är ett måste. Visst är det roligt att hoppa och sjunger vi mormors lilla kråka samtidigt och sitter i knäet så skrattas det som bara den. Det finns även två lekar som är favoriter för tillfället. Titt-ut och kasta-ner-leken som jag så fint blev introducerad i häromdagen. Titt-ut-leken kan vi hålla på med i evigheter och hoppar jag eller F fram när vi tar bort händerna från ansiktet så är det extra skoj. Underbara bebisskratt, man kan aldrig få nog av det.

Även detta kan vår lille påg:

  • Göra stora blöta bubblor med munnen samtidigt som han gör prutt-ljud
  • Lägga till nya ljud till sin verbala repertoar
  • Höra varifrån ljuden kommer och vända sig mot nya ljud
  • Härma olika ljud och gester
  • Jollra för glatta livet
Och på det känslomässiga planet..
  • Lillen gillar att kramas och gosa
  • Han tycker om när vi pratar med honom och varandra
  • Sträcker upp armarna mot oss när han vill bli uppburen
  • Blir lätt distraherad, speciellt vid amning
  • Blir orolig och gråter när jag eller pappa lämnar rummet
  • Milo kan ge världens goaste kramar och pussar
  • Han skrattar åt våra olika ansiktsuttryck

Som förälder blir man alldeles varm inombords när det händer något nytt. Det är liksom något speciellt med sitt barns utveckling. Man ser denna lilla bebis olika miner, ansiktsuttryck, rörelser, gester och lär känna honom eller henne bättre för varje dag som går. När man sedan ser hur glad barnet blir när det fungerar att exempelvis vända sig eller hur passairriterad han eller hon blir när det inte fungerar... ja utvecklingen är häftig!

Dagens bebis är klädd i sina nya såkallade termohängslebyxor från mormor och morfar och en beige body från Kappahl. Rutig scarf och en blåvit Adidaströja från morbror Micke och Ulrika.





Milos lilla färgglada fluga Zipper har varit försvunnen i en veckas tid men när vi var ute på kvällspromenad igår så fann vi den. På ett staket runt kröken satt den och bara väntade på att bli upphämtad. Det måste ha varit Zipper... nu skall han dock in i tvättmaskinen!



Fredagen bjuder på nyårshandling på Ica Maxi med Elin. Milo stannar hemma med pappa som likt andra fredagar är pappaledig! En rundtur på stan hinns nog också med och det har blivit lite av en fredagsrutin här. Ledighet & fika på stan- välkommen du härliga fredag..

/ K & M

torsdag 29 december 2011

Alvedon, kärlek och vila i mammas famn- bästa medicinen för ett litet element!

Pannan kokar och från fötterna alstrar det värme. Ögonen är lite glansiga och kinderna rosa och rosiga. Liten kille har fått feber och mår inte helt hundra. Det känns i mammahjärtat när ens barn är sjukt och oron över att febern skall stiga och lillen skall bli sämre gör mig tokig. Igår fick Milo sitt femmånadersvaccin och sent i natt började han bli varm. Halv tre vaknade han och grät. Han vände och vred på sig och när han sedan öppnade ögonen såg han inte kry ut. Efter att tagit tempen och konstaterat feber då temperaturen stod på 39,2 grader började jag bli lite smått nervös. Vi gav honom alvedon, plockade av honom pyjamasen och lade en fuktig handduk i hans lilla panna. Sedan kröp han tätt intill mig och somnade. Detta lilla element har sedan alstrat värme hela natten och när vi vaknade vid 10-snåret var Milo fortfarande varm. Lillkillen har sedan sovit nästan hela dagen och endast vaknat för att få mat och mys. Vi begav oss ut för att få lite frisk luft men Milo ville inte somna. Det var inte från vi kom in igen som både han och jag somnade i två timmar. Två välbehövda sömntimmar då det endast blivit tre timmars sömn i natt! Här kommer dagen i bilder och sakta men säkert försvann febern och lillkillen började bli sig själv igen. Alvedon, kärlek och vila behöbdes för att få bukt på den räliga febern.






Det första tecknet på att något inte är som det ska med Milo är att han inte skrattar åt minsta lilla. För att skratta är något av lillkillens specialitet. Det kvittar vem, när, hur och varför man ler till honom så skiner han upp som en liten sol. Men imorse ville han inte le, vilket är förståeligt när man inte mår bra. Inte springer jag väl runt och skrattar när jag har feber! Pappa F var idag hemma och han brukar skoja med Milo och grymta som en gris. Gapskrattet som Milo då slänger ur sig hörs genom hela lägenheten men grisens läte var inte heller skoj idag. Klockan 18.00 var det däremot roligt igen. Milo skrattade som vanligt och ögonen var mycket klarare än tidigare. Kindernas små rosor hade försvunnit och det var inte längre ett litet element vi höll i. Febern hade sjunkit till normal temperatur och då febern antagligen var en bieffekt av vaccinet så tror jag att Milo nu kan friskförklaras igen. Det var ingen rolig dag detta. Usch vad jobbit när ens barn inte mår bra. Och är jag så här känslig av feber så vill jag inte tänka på hur det skall gå i framtiden när diverse sjukdomar slår till. Kanske lär mam sig att lugna ner sig med tiden och eftersom detta var första gången som Milo var sjuk så känns det nog lite extra hos hela familjen.

Resten av denna torsdag skall det bara mysas och gosas. För att mysa är något som familjen verkligen är bäst på! En frisk bebis och en mindre orolig mamma önskar er en härlig kväll och kryper upp i soffan igen medan pappa F tar han om dagens middag! ;) På återseende!

/ K & M


Från nyår till nyår- En summering av ett fantastiskt år..

Det gångna året..2011.. vart tog det vägen? Detta år har verkligen varit ett annorlunda år på många sätt och vis. En ny familjemedlem kom till och livet förändrades för all framtid. Det förändrades givetvis till det bättre och år 2011 är ett år som alltid kommer att betyda mycket för mig. Det har varit ett fint år!



Nyårsafton förra året firades tillsammans med Elin, Mats, Elin och Robin. Det var trevligt, nyktert och illamående. Sedan kom två lååånga månader innan det var dags för första UL. Med överväldigade känslor av spänning, glädje och oro vandrade man runt och månaden därpå fyllde F 25. En trevlig fest anordnade vi och det bjöds på smörgåstårta till ett helt kompani. Magen började titta fram så smått och att bo kvar i den lägenhet vi gjorde kändes för omständigt med tanke på att den låg 4 våningar upp utan hiss. Efter att sökt nytt och samma kväll tittat på en lägenhet var vi spända och pirriga om att den skulle bli vår. 2 veckor senare kom beskedet- den var vår. Vi skulle starta ett familjeliv i en ny bostad och det var bara 4 månader kvar. Skolan flöt på och praktik i en hel månad klarades av. Med toppbetyg från mentorn avslutade jag min praktik och när chansen om att komma iväg och se hur elever i ett annat land har det har det så tog vi den. Jag, Julia och två andra tjejer stack till Oslo i tre dagar för att granska skolsystemet och se hur de arbetade. En mycket lärorik, givande, rolig, mysig, glädjefull, illamående, trött-i-benen-tripp. V 25 var vi inne i! Våren kom, lägenheten flyttade vi in i och så tog vi en liten endagstur till Öland, bara jag och F, ja och Milo i magen förstås. Det var underbart! Solen sken, termometern stod på 26 grader och på en stor filt låg vi och myste vid stranden.




Förvärkarna började komma och det blev midsommar. Den firade vi ute i Staffanstorp hos min syster Vickan och hennes Danne. Veckan därpå föddes Milos lille kusin Meya. En söt liten tös kom till världen och så var man moster för första gången.



Tankarna kring att jag hade min förlossning kvar var inte superroliga direkt men hade hon klarat av det så skulle jag också fixa det, det hade väl fötts barn så länge människan levat. Längtan var stor och dagarna gick. Grillning på innergården med de finaste människorna, fix inför bebisens ankomst och så anordnades en babyshower. Fina vänner hade fixat ljuvliga bakverk, magnifika dekorationer och perfekta presenter.




Sedan kom dagen D. Den bästa födelsedagspresenten någonsin på hela jorden. Milo kom till jorden på min födelsedag som numera kommer vara födelsedag i dubbel bemärkelse. Eller jag kommer väl inte fylla år mer ;). Vi hann inte fixa allt vi skulle men en fantastiskt morbror Micke och en underbar moster Annicka med respektive fixade skötbord och övriga pinaler. Mormor och morfar gjorde också en hel del! Underbara människor.






Vi kom till ro i hemmet, fick besök av nära och kära, köpte familjebil, var på vår första kräftskiva, började skriva examensarbetet, startade en blogg, döpte Milo nere i Skanör. Två fina Gudfädrar och två fina Gudmödrar har Milo också hunnit med att få och de sköter sina jobb exemplariskt! Morbor Micke, Moster Annicka, Tessie och Matte! Vi åkte till Göteborg på en 2 dagars weekend, var i Ullared, gick med i mammagrupp, lärde känna massa härliga mammor, bokade en Egyptenresa, julbakade, blev klar med examensarbetet, klippte av mitt långa hår, firade jul och nu sitter jag här :).








Det är två dagar kvar på detta året och Milo har redan varit med om en he del i sitt liv. Detta året har varit det bästa och mäktigaste året någonsin i mitt liv. Jag har blivit mamma, jag har en son, min partner är pappa och det är full rulle från morgon till midnatt. Många titlar har delats ut i släkten och morbröder, farbröder, mostrar, fastrar, morföräldrar och farföräldrar kommer alltid ha en betydande roll i Milos liv. De visar verkligen att de bryr sig och skämmer bort honom lite väl mycket ibland ;). Nätterna är korta och sömntimmarna är få men glädjen, skratten och lyckan som vår lille kille förmedlar varje dag väger upp alla de jobbiga timmarna och vi känner verkligen att vi lever!

2011.. ett oförglömligt år.

/ K